Magikern och det brinnande huset

Det var en gång ett gäng människor i ett hus. De hade bara ett hus, utanför var det kallt och ogästvänligt. Under lång tid hade en man roat människorna i huset med magiska trick och eldkonster. Låt oss kalla honom herr Tillväxt. De flesta avgudade herr Tillväxt, de hade vuxit upp med honom där i huset, som en symbol för allt som var gott och bra. Han hade trollat fram kaniner och godis och färgglada band och ingen förstod riktigt hur. Ibland hade han också stuckit folk i ögonen med sin trollstav eller satt eld på sin egen mantel, men då brukade alla hjälpas åt att rädda upp situationen och sedan satt alla där trollbundna vid herr Tillväxts fötter igen.

En dag påpekade fröken Kritiker att det faktiskt fortfarande brann i ett rum, och branden spred sig. Men ingen lyssnade, för herr Tillväxt hade just trollat bort barnens framtida veckopeng och fram ett sprakande fyrverkeri. Fyrverkeriet sprätte iväg mot gardinen som tog fyr den också. ”Det börjar bli varmt här!” upptäckte då någon mer. ”Ja hoppsan” sa herr Tillväxt ”någon av er kan väl hälla lite vatten på brasan medan jag och de andra blåser lite eld här bredvid gastuben!” Fru Greenwash nickade förnuftigt och ställde sig och skvätte vatten på den brinnande gardinen.

Fröken Kritiker betraktade bestört spektaklet. Då kom lille Motstånd och ställde sig bredvid. ”Vi borde kasta ut herr Tillväxt!” sa han. ”Allt är ju hans fel!” Någon ur herr Tillväxts trollbundna publik hörde det och utbrast i en lång harang till magikerns försvar. Fröken Kritiker påpekade att lille Motstånd hade en poäng, för huset brinner ju faktiskt, och det är det enda hus vi har. ”Vi kanske åtminstone kunde fokusera på att släcka elden istället för att öva eldblåsning vid gasspisen?” föreslog hon.

”Nej, då, det är ingen fara, herr Tillväxt är ju magiker, han kan trolla bort elden när den blir farlig!” sa mr Nationalekonom. Herr Tillväxt trollade fram ett färgglatt band ur rockärmen och la på brasan för att understryka att han hjälpte till. Fru Greenwash log glatt och fortsatte hälla vatten på gardinen medan elden letade sig upp i taket.

”Men hörni, tänk om herr Tillväxt inte är magiker på riktigt?” frågade fröken Kritiker. Hon föreslog att de skulle ta ifrån honom allt brandfarligt och sedan fokusera på att släcka elden. ”Men jag tycker om honom!” protesterade flera. ”Han är snäll mot oss, varför hatar du honom?” Fröken Kritiker dolde en djup suck och försökte förklara att hon inte alls hatade honom, utan bara tyckte att det var dags att släcka elden utan att lita på herr Tillväxts magiska krafter, och att ta ifrån honom allt brandfarligt så han inte gör saken värre. ”Men hur ska han kunna trolla utan sina fyrverkerier och eldklot?!” utbrast någon. ”Låt honom hållas” inflikade tant Teknikoptimist som hittills suttit tyst men för en sekund slet sig från föreställningen ”Med gemensamma krafter kan vi göra hinkar stora nog att hälla vatten snabbare än han tänder på.” Lille Motstånd protesterade vilt. ”Jag tycker vi slänger ut honom!” skrek han ”Bränn honom på bål – Han är OND!”

Gruppen började bråka högljutt. Lille Motstånd och tant Teknikoptimist stod och skrek åt varandra. Mr Nationalekonom förlöjligade både tant Teknikoptimist, fröken Kritiker och lille Motstånd. De andra skrattade förvirrat. Herr Tillväxt fortsatte sin föreställning med att jonglera eldklot. I bakgrunden slukade elden inredningen i barnens sovrum och flammorna stod höga mot taket i vardagsrummet. Fröken Kritiker masserade tinningarna, tog ett djupt andetag och försökte igen. ”Jag förstår att ni tycker om herr Tillväxt. Han har roat oss länge. Kanske kan han fortsätta roa oss lite grann även i framtiden. Men han har inga riktiga magiska krafter. Han kan inte rädda oss från elden, det kan bara vi själva göra, och vi måste göra det nu. Vi behöver inte döda honom som lille Motstånd begär, men vi måste faktiskt verkligen ta ifrån honom alla farliga saker, oavsett om det betyder att han inte han trolla längre. För det brinner faktiskt här, och vi har bara ett hus! Att ta hand om huset måste vara vårt främsta mål!”

Snipp snapp snut så var sagan… framme där vi står nu.

Jag föreslår att vi slutar bråka om huruvida det är skvätta vatten, utveckla hinkar, kasta ut herr Tillväxt eller ta hans leksaker vi behöver göra. Huset brinner, låt alla som inser det hjälpas åt på sitt sätt. Vi behöver inte i första hand övertyga varandra – vi behöver övertyga de som fortfarande sitter trollbundna vid herr Tillväxts fötter medan elden slickar deras tår.

”Fröken Kritiker” / Marléne Tamlin