Idag publicerar vi en gästblogg av Jonas Stenling från frivilligenkelhet.se

Jag har ibland förfasats tillsammans med vänner som ska flytta hur mycket det kostar att magasinera saker i externa förråd. Något vi inte funderar lika ofta på är hur mycket det kostar att förvara saker i vårt eget hem. Jag tog en snabb tur i lägenheten och mätte upp alla garderober, byråer, klädkammare och förråd.

Sammantaget kom jag fram till att ganska precis 10 kvadratmeter av vår lägenhet används till förvaring. Då har jag inte inkluderat kök och badrum. Vi har en årshyra på 1460 kr/kvm. Sammantaget kostar alltså förvaringen av våra saker 14600 kr/år. Bara vårt förråd på 4,5 kvm kostar 6500 kr/år. Det är knappt att sakerna vi förvarar där är värda så mycket.

Man kan självfallet inte betala mindre i hyra bara för att man gör sig av med saker som behöver förvaras, men på lång sikt tror jag att byggnormerna påverkas av hur mycket saker vi förväntas ha i våra hem. Med färre prylar och smartare förvaringslösningar skulle vi kunna minska på golvytan utan att kompromissa med något annat!

Hur mycket betalar du för att förvara prylarna i ditt hem?

Idag har vi äran att få publicera en gästbloggpost från Tove som i vanliga fall skriver på http://regnavdagar.blogspot.com
Visst har ni hört berättelsen om Kejsarens nya kläder? Sagan om den sluge skräddaren som sydde en dräkt av luft, och fick ett helt folk att tro på illussionen? Skräddaren lyckades skapa en känsla av samförstånd mellan alla de som höll med. Han fick de som tvivlade att tro att det var dem det var fel på, som inte kunde förstå vad det var som alla andra såg.Kejsarens skräddare måste väl kunna sägas ha varit den första riktigt stora varumärkesbyggaren och idag skulle han bi headhuntad direkt av vilket multinationellt företag som helst! Men mer om det senare.

Först vill jag berätta om tre ”insikter” om konsumtion jag fått de senaste åren.


Foto: Sandivas

Den första: Lantlivet.

Några år efter att vi köpt vårt gamla hus i lantligt läge, började jag söka i tidningar och bloggar efter inspiration från andra som levde som vi. Jag ville läsa om människor som hade höns till husbehov och odlade lite grönsaker, och om renovering och inredning som passar i gamla hus.

Snabbt kom jag att inse att begreppet ”lantliv” kan betyda väldigt många olika saker. Jag hittade till slut vad jag sökte men passerade på vägen mängder av tidningar, bloggar och sidor som alla ville sälja in budskapet att lantlivet är någonting som kretsar kring ”rätt prylar”.  Att leva lantliv är att inreda med en viss färg, att bära en viss typ av svindyra tunikor, att ha rätt sorts logga på gummistövlarna och – oavsett man använder den eller ej – kunna stoltsera med en viss typ av pastellfärgad bakmaskin.

Det gav mig min första ”insikt”: den om konsumtionen som identitetsskapare! Visst har jag förstått det innan… men här fick jag ett så glasklart exempel! De flesta saker vi människor köper har inte som syfte att fylla något reellt praktiskt behov. Vi shoppar för att skapa mening och identitet, för att få status, för att känna samhörighet, för att känna oss som en viss typ av människor. Det innebär också att vår konsumtion är omättbar. Vi kommer aldrig att sluta handla bara för att vi redan har de saker vi behöver. Samtidigt riskerar just all denna konsumtion att ta oss mycket längre från de livsdrömmar vi faktiskt vill uppnå eftersom de dränerar oss på tid, energi och resurser.

Jag har skrivit med om lantliv och konsumtion här

…och om konsumtion och samhörighet/bekräftelse här

Det andra: Barnen

När jag blev förälder överöstes jag med reklam. Det finns ingen gång i livet jag känt mig så mycket som en utpekad mågrupp för reklam och prylar. Det var den ena vansinniga grejjen efter den andra…(en maskin som portionsförpackade varje använd blöja i ett lager av väldoftande plast… ska man skratta eller gråta?), och de mesta var dyrt. Men det var inte bara reklamen som överöste mig som förälder, utan även omgivningarnas förväntningar på min konsumtion. Inget annat område i livet har fört med sig så mycket diskussioner kring prylar som just föräldraskapet.

Den devis som företagen vill pracka på oss, och som vi sedan så gärna delar med varandra, är att ”bara det bästa är gott nog åt mitt barn”. Det är en känslobaserad argumentation som är oerhört svår att värja sig mot. Det ska mycket till för en förälder att ställa sig upp och säga: ”Nej, inte bara det bästa är gott nog åt mitt barn, mitt barn får gärna ha en omodern barnvagn med nallemönster bara den är funktionell”.

Ändå är priset för att vi hela tiden ska köpa oss till det perfekta föräldraskapet faktiskt den sorgliga konsekvensen att vi lämnar efter oss en planet full med skit till våra barn. Är det verkligen att ge dem de allra bästa?

Min insikt: Konsumtion innefattar ett socialt tryck och djupt känslomässiga föreställningar som vi delar med varandra. Det är en mycket större och svårare fråga än individens fria val att köpa eller inte köpa.

Jag har bloggat mer om barn och konsumtion här!

Det tredje: MiljörörelsenJag tänker mycket på det här med miljön och framtiden. Det har förståss blivit ännu mer påtagligt sedan jag själv blev förälder. Det känns ibland som att det arv vi lämnar efter oss är som ett bankkonto vi redan har länsat själva. Som att vi hade en summa att lämna i arv, men på vägen har vi hela tiden nallat på de pengarna, investerat dem i kortsiktiga affärer och lånat ut dem till suspekta typer så att våra barn kommer att få kämpa med näbbar och klor för att det ska finnas något kvar.Eftersom jag tänker på miljön vill jag också gärna läsa om miljöfrågor… och jag hade nog på något sätt utgått från att miljöprofilierade medier skulle vara mer befriade från det ständigt hetsande köpbudskapet. Men jag har förstått att så inte alltid är fallet. Även i många tidningar och på bloggar som profilierar sig som ekologiska ägnas mycket stort utrymme åt exponering åt varor utan någon vidare reflektion. Produkter som visserligen är miljömärkta och producerade med en något mindre klimatpåverkan – men som ändå lockar oss till köp vi hellre kunnat avstå. Det huvudsakliga problemet med vårt utarmande av naturresurser är ju inte VAD vi konsumerar, utan ATT vi konsumerar – även när vi inte behöver.

Det leder mig till min tredje insikt: Att vi måste lära oss krypa innan vi kan gå. För ett långsiktigt miljötänk krävs att vi först lyfter konsumtionsfrågan som en företeelse i sig och reflekterar över den.

Jag har bloggat mer om miljö och konsumtion här!

Om vi vill utmana konsumtionssamhället måste vi våga prata om det. Vi måste våga diskutera och utmana varandras föreställningar om konsumtion. Vi måste helt enkelt, som det lilla barnet våga öppna käften och ropa att ”Kejsaren är naken”.

För – liksom i Kejsarens nya kläder – kan de falska illusioner som föder vårt konsumtionssamhälle och utarmar vår planet: illusionen att vi kan shoppa oss till en viss typ av liv, illusionen att vi kan shoppa oss till att bli en viss typ av människa, illusionen om att vi kan shoppa oss till att bli bättre föräldrar, illusionen att vi kan shoppa oss till en bättre miljö, bara fortleva så länge vi är beredda att bära dem emellan oss. Dessa illusioner kan inte existera utan vårt samförstånd, för de är  – liksom kejsarens nya kläder – byggda av ingenting annat än luft.


Foto: Jesse Therrien

Downshifting är…

2 oktober 2011

Downshifting är vår tids kommunism!

Det säger Nordeas ordförande Björn Wahlroos och passar samtidigt på att lansera förslaget att beskatta fritiden…

Som jämförelse kan ju nämnas att Handelsbankens förre ordförande Arne Mårtensson downshiftade så mycket att han helt slutade jobba 🙂

En extra krydda till uttalandet ger det faktum att Wahlroos själv varit kommunist i sin ungdom. Idag däremot, betalar du, andra skattebetalare och Nordeas kunder Wahlroos drygt 2,5 miljoner om året för att vara Nordeas ordförande.

Vi kanske inte ska hoppas på för mycket på just Wahlroos deltagande på En köpfri dag 🙂

En ny UNICEFrapport visar att brittiska barn är mindre lyckliga än bland annat svenska barn. En stor orsak tros vara att konsumtionssamhället är mer extremt i Storbritannien.

Föräldrar överöser de brittiska barnen med presenter för att kompensera för sina långa arbetsdagar. Men barnen vill hellre ha mer tid med sina föräldrar, än fler prylar.

-Föräldrar i Storbritannien tycks vara helt fast i ett konsumtionssystem som de vet är meningslöst, men som de har svårt att motstå, säger rapportens författare Agnes Nairn.

Reklamen ser till att ekorrhjulet snurrar allt fortare i vår ändlösa jakt på modeflugor. Vi är flitiga som myror, men gör barnen en björntjänst. Fler prylar är kattguld som i längden gör oss och naturen fattiga som kyrkråttor.

Ska vi leva för att arbeta eller arbeta för att leva?

Snart 11 000 har nu anmält sig till ”En månad med enklare livsstil!” – ett facebookevent som går ut på att under augusti leva ett så enkelt och energisnålt liv som möjligt – dvs göra allt för att undvika onödig konsumtion.

Finns på SVT Play till 16 augusti här.

Lästips:  Artikeln ”Ett år utan shopping” i SvD.se där Sofia Hedström berättar om sina reflektioner kring mode, shopping och miljöpåverkan efter sin frivilliga kläd-fasta.

”… samtidigt har det höga trendtempot gjort modet till ett accelererande miljöproblem.”

”Mode och mat har mycket gemensamt: råmaterialet odlas fram, många produkter är allt för billiga, vi konsumerar alldeles för mycket och det låga priset får konsekvenser som utarmade åkrar och usla arbetsplatsförhållanden. Idag förbrukas enligt Naturskyddsföreningen 40 procent mer kläder och textilier än för nio år sedan”

”Jag träffar mina vänner efter deras sociala shoppingrundor, när de är som mest uppfyllda av konsumtionskickar, och hör dem beskriva sina inköp som prestationer. De tycker sig ha överlistat butiker och lyckats köpa kläder som är nästan gratis, men känner sig ändå osäkra och söker bekräftelse på att de gjort rätt val. De vänder sig till mig för att få beröm för sina prestationer och för varje dag blir jag mer och mer uttråkad av det meningslösa shoppingsnacket.”

”Jag slutade frestas av snabbmodet, insåg att bra kläder precis som mat grundar sig i riktiga råvaror med högt näringsvärde och att en människovärdig och klimatsmart tillverkning kostar. Och till skillnad från livsmedel så saknar kläder bäst före-datum och den allra största lärdomen från det shoppingfria året är enkel: Bär dina kläder – nästan allt du behöver finns redan i din garderob.”

Tycker det är trevlig läsning. Jag kan inte påstå att jag någonsin varit insatt i modevärlden men jag kan verkligen förstå att man kan bli uppslukad av modets dragningskraft om man börjar dyka in i det intresset. Sökandet efter nya tilltalande stilar osv.  Men när kläderna tappar sitt värde, inte för att de slits ut och blir obrukbara, utan för att de tappar sitt stilmässiga värde redan efter några månader så måste man ju inse att det inte är någon klimatsmart cirkus. Kul att det börjar tänkas på miljö och hållbarhet även i dessa kretsar.

Hampasneaker

Hampasneaker och hampakläder, Skillebyholms höstmarknad i Järna.

På senare år handlar mitt klädintresse mest om att hitta ”ekokläder” och att försöka hitta kläder som håller länge både stilmässigt och kvalitetsmässigt. Helst second hand eller av ekologiska material. Har också experimenterat lite med mina ekojeans, att använda dom länge utan att tvätta, bara vädra, för att spara in på tvättandet. Fick idén och inspirerades till det efter någon artikel i Camino. Men nu handlade ju inte det här blogginlägget om mig. Så, iväg med dig och läs Sofias artikel om mode, shopping och miljömedvetenhet.