Inte alltid klokt att nyansera

22 december 2019

Ett nytt argument i media är att konsumtionsdebatten skulle vara onyanserad. Bland annat framfört här och här. Vårt svar blev tyvärr inte publicerat på DN Debatt, men finns lätt redigerat nedan:

REPLIK DN DEBATT 29/11. Karin M Ekström hävdar att konsumtionsdebatten är onyanserad. Men det säger nog betydligt mer om dagens samhällsdebatter än om debattörerna. För hur många tror på allvar att konsumtion enbart skulle vara positivt eller negativt?

Ekström skriver att det är bra att ifrågasätta överkonsumtion, men att konsumtion i sig inte är ensidigt negativt. Det skulle rimligen alla organisationer som nu kampanjat mot Black Friday kunna skriva under på, så vilka Ekström vänder sig emot i detta är oklart.

Det är klokt att nyansera, men minst lika klokt att samtidigt se den fundamentala skillnaden i argumentens värde. Vi har ju helt andra möjligheter att skapa nya ekonomiska system än nya ekologiska system. Hur mycket vi än vill, så går det inte att kompromissa med naturens villkor.

Läget är nu så akut att det blir problem hur vi än gör. Men som helhet är det globalt självskadebeteende att låta tillfällig ekonomi gå före uthållig ekologi. En färsk studie bekräftar att de flesta i både EU och USA anser att miljöskydd bör prioriteras även om det minskar ekonomisk tillväxt.

Ekström vill ha mer och djupare konsumtionsforskning, med lägre andel fokus på själva köpet. Det är mycket bra. Men ska det tolkas som att Ekström inte anser att forskningen hittills är tillräcklig för att kunna säga att människor med materialistiska värderingar är mindre lyckliga? Blir man lyckligare av att stressa runt som vaktmästare åt egna prylberg eller nöjd av att ständigt jaga mer?

2018 satsades nästan 82 miljarder kronor på reklam i Sverige. Det blir i snitt per svensk drygt 8 000 kr som på så sätt marknadsför konsumtion. Lägg därtill att nästan all media kommunicerar det som en positiv nyhet om BNP och därmed överkonsumtionen ökar. Dessutom är många nuvarande anställningar beroende av konsumtionssamhället, medan kommande generationer av naturliga skäl inte själva kan delta i debatten.

Trots denna extremt ojämlika utgångspunkt kan det ändå bli en viss debatt eftersom argumenten för att minska överkonsumtionen är så starka – som miljön, lyckan, stressen och skuldsättningen. Men då kan inte vi konsumtionskritiker slösa bort våra begränsade resurser och utrymme i media på att upprepa andra sidans argument i onödan.

I längre texter som den här kan vi ändå passa på: Självklart har överkonsumtion fördelar – det är ju därför den finns. Och självklart behöver fattiga människor öka sin konsumtion eller på annat sätt komma bort från lidande.

Det är globalt de tio procent rikaste som står för nästan hälften av alla utsläpp av växthusgaser som kommer från individuell konsumtion. I snitt har varje svensk en konsumtionsbaserad klimatpåverkan som är cirka nio gånger större än hållbart.

Ekström skriver “Påståenden om konsumtionens negativa kraft kommer inte sällan från människor med ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital.” Men det gör ju påståenden om konsumtionens positiva kraft också. Eftersom det främst är dessa människor som hörs i samhällsdebatten.

Men i forum utan människor som får betalt för att ha åsikter, så är köpkritik vanligare. Lyssna till exempel när media frågar folk på stan. Eller när halva svenska folket i klimatbarometern 2015 kunde tänka sig att ha ett köpfritt år. Eller när svenska folket 2018 rankade minimera sin konsumtion som den viktigaste klimatåtgärden.

Ekström frågar: “Börjar vi se tendenser till konsumtionsskam?”. Men skam för att vilja ha för mycket ägodelar har ju varit en viktig del av stora religioner i tusentals år nu. Äldre svenskar är uppvuxna med ett stort motstånd mot slöseri, förstärkt av att till exempel i skolan få läsa den moraliserande serien Spara och Slösa.

Så köpskam är inget nytt, men efter en svacka efter 70-talet har den nu åter växt. Först sedan klimatdebatten blev större under sista tredjedelen av 00-talet och sedan den här sista tredjedelen av 10-talet, då nästan hela miljörörelsen hakat på vårt kampanjande mot överkonsumtion.

Nöjdskammen verkar också minska, då hela 62 procent av svenskarna nu kan tänka sig att köpa och ge bort en begagnad julklapp, jämfört med 52 procent förra året.

Om alla gjorde allt rätt skulle ingen behöva känna skam. Men det är ett orimligt stort ansvar att lägga på individen. Politik och företag måste hjälpa till så det blir mer lätt att göra rätt.

För att verkligen göra skillnad behöver politiken undvika rekyleffekten och genom kortare arbetstid välja mer tid istället för mer pengar och prylar. Se till exempel Naturvårdsverkets rapport Klimatomställningen och det goda livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: