Det finns ett enkelt sätt att bli miljonär – i alla fall för många unga stadsbor. Knepet är att aldrig köpa bil – en trend som är på gång med peak car.
En snittkostnad på 5000 kr i månaden för att äga och köra en bil är vanligt. Över 50 år blir det 3 miljoner kronor.
Kostnaden för alternativen med kollektivtrafik, cykel, tåg, buss, taxi och bilpool eller hyra av bil när du verkligen behöver det, blir högt räknat inte ens en miljon för hela ditt liv. Om du är ung idag sparar du med andra ord minst två miljoner i snitt på att aldrig köpa bil.
Kostnaden kan förstås variera kraftigt beroende på en rad faktorer, men totalt sett sparar nog du och samhället betydligt mer än två miljoner. Detta tack vare att en rad kostnader som bilarna orsakar inte är medräknade i kalkylen ovan, eftersom de är svåra att värdera i kronor.
Det handlar bland annat om miljöförstöringen, dödsolyckorna, den dåliga stadsluften som många dör och lider av, lukten, bullret, all plats som bilvägar och parkeringsplatser tar upp i städerna, att bland det tråkigaste vi gör är att sitta i bilkö, all motion du går miste om, all tid du måste lägga ner på att sköta om bilen, samt att det i stadsmiljö oftast går snabbare med cykel än med bil.
Många försvarar sin bil med argument som att det är bra att ha när stora saker ska flyttas. Men vid dessa tillfällen kan man ju hyra eller låna en bil, eller gå med i en bilpool där man dessutom kan välja typ av bil efter tillfälle. För vissa är det till och med helt ok att åka flera vändor med kollektivtrafiken om man har tillgång till sådan och det är mycket som ska fraktas. Man behöver ju faktiskt inte heller konsumera så mycket på samma gång. Om man ändå gör det, så kan man ju smidigt frakta stora mängder i ryggsäckar, väskor på hjul eller cykelkärror.
Som så ofta när vi ska ta ställning till saker så stirrar vi oss blinda på det bästa ögonblicket. Visst kan det kännas skönt att när som helst kunna åka var som helst i en bekväm bil, men vad är det jämfört med alla nackdelar ovan och allt vi inte får råd med när vi lägger så mycket pengar på att äga en bil?
Att befria sig från bilnormen är där de flesta svenskar bor faktiskt inte så svårt som man kan tro. Desto större utmaning är det att använda de insparade pengarna till något vettigt.
En bra tumregel är att ett överflöd av pengar sänker lyckan om de används till att tjäna så mycket mer pengar som möjligt, eller för inköp av prylberg som förvandlar dig till vaktmästare över dina ägodelar, med rädsla för att förlora det du har.
Däremot kan ett överflöd av pengar vara bra för lyckan om du ser pengarna som en bonus som används till en lagom dos av rätt sorts upplevelser, välgörenhet eller att lönearbeta mindre om du vill och kan.
Att samäga dyra saker som sällan används, är annars ett enkelt sätt att spara pengar, stärka sociala relationer i sitt närområde och samtidigt göra en insats för miljön.
Sprid gärna dessa tips!
En köpfri dag 
13 februari 2015 at 08:50
Reblogga detta på Hållbara handlingar och kommenterade:
I mitt hushåll äger vi en Renault Clio som vi i stort sett är nöjda med utifrån våra behov. Med jämna mellanrum har vi dock funderat över om det vore bättre att sälja bilen och istället gå med i en bilpool, ansluta oss till en samåkningstjänst eller hyra bil vid de tillfällen vi behöver det. För att göra tröskeln till onödiga bilturer lite högre och samtidigt spara pengar brukar vi ställa av bilen under perioder då vi inte planerar att nyttja den. Vi har också sett avställning som ett steg på vägen att kanske våga kapa trossen till bilberoendet mer definitivt. När jag läser inlägget från En köpfri dag blir jag peppad att allvarligt överväga om tiden för bilförsäljningen är inne. Och jag tycker att det är bra att inlägget även tar upp frågan om vad man bör (och inte bör) göra med de pengar man sparar genom att inte äga bil. Om besparingen ska vara en verklig vinst för miljön får pengarna inte läggas på fler Thailandsresor eller en ökad prylkonsumtion. Men precis som En köpfri dag påpekar så finns det mer hållbara alternativ att lägga slantarna på!
18 februari 2015 at 13:09
Jag tror att dagens stressamhälle bidrar till att så många vill äga en bil. Man tänker att man inte har tid att inte ha den valfriheten som kommer av att snabbt och smidigt kunna transportera sig själv. Även korta sträckor som i städer går fortare att cykla ses av många som ett jobb för bilen.
Sen handlar det nog också om att många också lever efter att man vill ha allt på direkten, det är nästintill omöjligt för dem att behöva planera och vänta på något av den enkla anledning att de inte behöver göra det.
Jag är uppvuxen på landet där bussarna in till stan gick en gång i timmen och det var lyx. Det har skapat en inställning hos mig som jag är evigt tacksam över, förmågan att acceptera att man inte kan få allting precis när man vill.
Trots att min övertygelse är så stark vet jag att den tyvärr är väldigt lätt att få på fall. De gånger vi har varit husvakter och haft tillgång till bil så tar det inte mer än några dagar innan man helt har resignerat inför dess möjligheter.
Genom aktiv mental träning har jag blivit bättre på att motstå lockelsen 😛 men jag förstår att det kan vara väldigt kämpigt för många (speciellt de som inte ser problemen). Det som krävs är inget mindre än en helomställning av våra attityder, svårt men inte omöjligt!
16 november 2016 at 15:21
Hej.
Jag tycker att oavsett hur man gör borde alla Sveriges skolbarn från klass 1-9 kunna ha nära till skolan och promenera dit på morgonen och hem på eftermiddagen. Lägg inte ner glesbygdsskolorna! På gymnasiet väljer man inriktning efter intresse så där måste vissa ta bussen, och om man gör det i tre år har man ändå vant sig vid promenera i nio år. Att föräldrar skjutsar även på kort sträcka någon gång ibland när det är vinterdag med massa halka och snöstorm och inte ens varma kläder gör promenaden trevlig är OK. Huvudsaken är att barnen kan och vill promenera när det går. Det är nyttigt för konditionen-motionen med frisk luft medan djur och natur slipper avgaser. Men ur miljösynpunkt är det också nyttigt på andra vis:
Bilkulturen gör det nämligen möjligt att jämt och ständigt kunna åka och handla. Det är jättebra när man storhandlar mat för veckan eller skall köpa möbler. Tyvärr missbrukas detta, i kombination med senaste årens krav på kvälls- och helgöppet, gör att många familjer väljer att sätta sig i bilen och kryssa mellan varuhusen för att nöjeshandla utan att på förhand ha bestämt sig för att köpa något. Många som tar bilen genom en stad blir gärna sugna på att stanna till vid alla möjliga varuhus.
Om man i stället promenerar till en närliggande affär för att köpa gurka eller ost kommer man garanterat köpa just det + kanske bara något mer. Med cykeln kan man lasta något mer på pakethållaren och i cykelkorgen. Åker man bussen eller tåget kan man lasta ännu mer, eftersom man då slipper själv förflytta varorna förutom första och sista biten. Tar man bilen blir shoppingmöjligheterna nästan gränslösa och ju större bil, ju mer shopping.
När det är helg eller ledighet borde barn kunna få gå till stadsparken med sin familj eller någon lekplats eller skog samt åka pulka på vintern, inte släpas till ett varuhus!