Status – vägen till lycka?

Recension av Marie Söderqvist Tralaus bok Status vägen till lycka.

Jakten på status är en medfödd, biologisk drift enligt författaren. Den är inte något dåligt utan snarare en positiv drivkraft för att förbättra både den egna situationen och samhället i stort. Den här boken bygger även på tanken att eftersom det som ger oss status ofta är samma sak som gör oss lyckliga blir vi lyckliga av hög status…

Vad är status
I Sverige ger följande saker status, för att nå maximal status ska man lyckas med allt samtidigt (känn ingen press…):

1. Vara allmänbildad
2. Vara duktig på sitt arbete
3. Ha en egen hoparbetad förmögenhet
4. Vara en engagerad och duktig förälder
5. Att flytande kunna tala många språk
6. Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande människor
7. Kunna bestämma över sin egen arbetstid
8. Ha en klar och tydlig livsåskådning
9. Ha möjlighet att vara ledig en längre, sammanhängande period
10. Vara underhållande och rolig
11. Ha ett långt och stabilt äktenskap
12. Vara en duktig talare
13. Ha en egen stil
14. Ha en examen från ett toppuniversitet
15. Ha många vänner

Det är dessutom upp till en själv att skapa sig förutsättningar för status. Vi har inget att skylla på längre – kan en svart man med en frånvarande far blir president i USA kan vi göra vad som helst. Socialdarwinism på hög nivå…

Shopping och antikonsumister
Ett kaptiel ägnas åt sk. antikonsumister, vilseförda stackare som Katarina Bjärvall eller Carl Honoré (och jag själv antar jag) som inte alls förstår att konsumtion och ständig tillväxt är vägen till status och i längden lycka. Författaren beskriver ett storstadsliv som den ultimata livsstilen , medelklassmänniskor med urbana värderingar som uppskattar konsumtion i form av krogar, nyskapande mat etc. Shoppingintresserade storstadsbor är även mer toleranta, öppna för andra kulturer och värderingar…

Författaren citerar Zygmunt Baumans tankar om hur människor skapar sig själva genom konsumtion, men håller inte med. Enligt henne handlar medelklassens shopping ”snarare om ett självvalt, selektivt väljande av produkter som tillfredsställer de egna intressena . Konsumtion handlar om att visa upp sin självständighet, sin egenhet och individualitet.”

Visst kanske vi handlar en del prylar av de anledningarna, men det mesta slinker nog ner i shoppingvagnen eller korgen för att det finns där, vi blir sugna och vi har (förhoppningsvis) råd. Det förutsätter också att vi är fria individer som kan fatta logiska beslut och inte alls påverkas av butiksinredning, reklam osv…

Författaren skriver vidare att Sverige har en låg konsumtion av tjänster vilket ger mer pengar över för konsumtion av prylar. Anledning att män t.ex. inte köper tjänster som hantverkshjälp är att det ger status att göra hantverksjobbet själv.

Författaren har också intressanta teorier om varför det har blivit så populärt med vintage. Eftersom vintage, till skillnad mot vilket begagnat plagg som helst. Det kräver tid och kunskap att fynda designerplagg på second hand. Genom att bära moderiktiga vintageplagg signalerar vi därmed att vi kan disponera vår tid, att vi är modehistoriskt kunniga och även har en personlig stil – alla saker som ger status…

Mina slutsatser
För det första köper jag inte författarens koppling mellan status, lycka och livslängd. För det andra är det här är en bok som utgår från medelklassens preferenser, och medelklassen är visserligen stor men alla delar inte de här uppfattningarna. Även om det finns ett kapitel som handlar om status i fängelser och vissa internationella utblickar (främst inriktad på utländsk medelklass) så står för medelklassen socialt och kulturellt kapital i fokus. Jag är övertygad om att listan ovan är sådant som ger status för många men man skall inte glömma att det kan vara helt andra saker som ger statuspoäng i olika grupper.

Jag hade gärna sett mer historiska tillbakablickar, hur vi har sett på status genom tiderna. Författaren berör bara som hastigast ämnet när hon kommenterar en historisk skildring av Arbogas dignitärer på 1700-talet.

Det som även stör mig när det gäller boken är att det skall handla om hur man skaffar sig status men det författaren egentligen skriver om är hur man kommunicerar status. Det spelar egentligen ingen roll om du satsar tid och engagemang på familj och vänner – så länge som du (på ett icke skrytsamt sätt) låter omvärlden tror att du gör det.

Men boken är ändå högst läsvärd och intressant och jag kommer mig på mig själv att läsa intervjuer med människor och analysera statusmarkörer i texten (exempelvis den här artikeln som även diskuteras i boken).

Vad är status för dig?

Om författaren
Marie Söderqvist är krönikör och debattör i bland annat Expressen och är en av grundarna av United Minds.

Mer
Provläs boken här
Status bland kvinnor
Köpstoppsbloggen
Köp inte den här boken!

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Status – vägen till lycka av Marie Söderqvist Tralau

Fotograf: Peter Karlén

Ann-Christin Gramming